Ok,

Lika bra att mata på med lite mer.. Det här råkade jag hitta på en annan blog jag för ett väldigt kort ögonblick skrev på, men som jag nu gett upp.

Det handlar om ödet.

Sic volvere parcas

Som ödets gudinnor spinner.

Aeneus var predestinerad att grunda Rom. Det var förutbestämt av högre makter att så skulle ske. Vad han än gjorde under resans gång så ingrep makterna på olika sätt i syfte att han skulle uppfylla sitt öde.

Har vi alla ett öde? Finns det någonstans en vitbok över varje människas liv eller är det så att vissa av oss människor handlar på ett sådant sätt att en yttre betraktare kan tro att en person styrs av sitt öde?

I konfirmationsundervisningenn får vi lära oss, enligt den svenska kristna lutheranska traditionen, att människan är utrustad med en egen vilja, på gott och ont. Vi är utkastade från edens lustgård och det enda vi har är vår eventuella tro och förhoppningsvis ett sunt förnuft.

En intressant artikel om den fria viljan.

Sedan har vi existensialisterna som har sin syn på saken, öde och fri vilja. Här finns en bra sida wiki sida om existenisalism. Tillräckligt bra i alla fall.

Man kan nog med fog säga att Sartre inte trodde att några ödets gudinnor spann några trådar i den enskildes liv.

" Människan är till sitt vara fri men vår rädsla för friheten gör att vi flyr in i ond tro. Vi ser oss som offer från omständigheter och som brickor i ett spel när vi egentligen besitter en unik frihet. Sartre ser detta som en sina viktigaste uppgifter att väcka oss ur denna onda tro. "

Vi sätter etiketter på vår rädsla. Erich Fromm ägnar en hel bok åt detta i sin bok "flykten från friheten".

Om Erich Fromm